Nej då, jag är inte kär!.. Har bara lite frågor om kärleken. Vad är kärlek för dig , för mig , för människor generellt?. Ge mig svar på de du?..
Ja visst jag har varit kär men det har slagit mig att jag är faktiskt rädd för kärleken, känslorna och de intima som uppstår. När man är i kärlekens nät då är allt som mest underbart och livet leker men jag tror jag är rädd för den biten att det ska "fucka sig" och allt bara rasar. Därför vågar jag inte riktigt ens prova och gör jag de så går jag in för mycket i de jag gör , blir för engagerad och då bryts de på grund av de eller något annat.
Ja vet jag inte är lätt att leva med, men det är inte du heller, inte ni heller!
"Nobody and nothing is easy but you have to gamble ! "
Nej med det här negativa beteende blir man inte gift, men va fan vill jag nu ens bli de? HA ha! jag ser det som att sitta i fängelse om inte värre, i fängelset kan man i alla fall flörta med plitorna ;) nejdå jag bara driver nu!.. Jag tror bara att jag tröttnat eller är rädd för att stadga mig, eller för att bli kär och sen känna ett brustet hjärta igen..
Nej usch jag vet inte om jag vill stadga mig, jag är inte ute och spanar i alla fall!
" Om kärleken dyker upp ska den överraska mig, för kärleken när den finns är ändå väldigt underbar "
Thanks for me

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar